OUD DET FLYTANDE GULDET
Oud (eller agarwood) är en av världens mest exklusiva parfymingredienser, med en aromatisk och fyllig doft och ett marknadsvärde som ligger i paritet med guld.
Oud, agarträd, örnträd, aloeved - kärt barn har många namn. Oud är en mörk kärnved som utvinns ur trädet Aquilaria agallocha, som förekommer i 15 olika arter spridda över Sydostasien, Indokina, Indien och Bangladesh. Aquilaria kan bli upp till 40 meter högt och dess ved är ursprungligen ljust till färgen. När trädet infekteras av en viss typ av mögelsvamp kallad Phialophora parasitica reagerar det genom att producera en mörk och aromatiskt doftande oljeharts. Ju mer svamp och harts som angripit barken, rötterna eller grenarna på trädet, desto mörkare blir veden och mer och bättre olja kan destilleras, antingen genom att veden får ligga och dra i vatten eller att essensen extraheras genom ångmetoden. Efter destilleringen torkas veden och används till annat, ibland destilleras den om ytterligare en eller flera rundor.
HISTORIA OCH ANVÄNDNING
Ouden omnämns redan i Bibeln som aloe (ej att förväxla med läkeväxten aloe vera) och man vet att den användes som läkemedel i Medelhavsområdet och Mellanöstern, och varit populärt som doftämne av egyptier, judar och andra folk i närområdet. Romarna (som i sin tur fick tag på den via handelsvägarna från Arabien) förde veden med sig till Europa. Napoleon, som annars var ett stort fan av citruspräglade cologner, sägs ha älskat doften.
Agarträdet har i tusentals år använts av muslimer, hinduer och buddhister som rökelse i samband med meditation och har också i olika former varit en viktig råvara inom naturmedicin i såväl Asien och Indien som i Europa - den har använts till så vitt skilda områden som bedövningsmedel, bakteriedödande, illamående, diarre, dysenteri, tumörer och problem med luftvägarna. Inte illa för en träbit, eller hur? Det är dock som doftolja och parfymessens ouden har blivit mest mytomspunnen i modern tid, och då mycket som ett resultat av att länder som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten tillhör de främsta importörerna av råvaran.
EN LYXIG OCH EXKLUSIV RÅVARA
Oud räknas som världens dyraste parfymolja på råvarumarknaden och kallas därför ofta för "Det flytande guldet". De dyraste kan nå upp till ett svindlande marknadspris på en miljon kronor per liter. Världsmarknadspriset skiftar annars kraftigt från 30.000 pund per liter och uppåt - ett vanligt pris hos importörer är ca 500 svenska kronor per ml.
Varför då dessa svindlande höga summor? En av anledningarna är att extraherandet av oljan är oerhört kostsamt och arbetskrävande. Bara vart tionde träd drabbas av svamp och det krävs stora mängder av hartsen för att utvinna en liten mängd olja. Agarträdet har dessutom ständigt levt på randen till utrotning på grund av avverkning och illegal handel - av den anledningen har man infört en skyddsklassning enligt den internationella konventionen CITES med regleringar och krav på exportlicens för att förhindra handel med utrotade arter och säkerställa att råvaran kommer från etiskt godkänd källa.
Det ökade intresset för oudens användande i parfym har dessutom gjort att efterfrågan ökat explosionsartat även på den europeiska marknaden, varför det idag också förekommer en omfattande nyodling i främst Asien samt en syntetisk framtagning av oud som läggs i basen på billigare parfymer - en ingrediens som dock inte kan mäta sig med den äkta varan vad gäller kvalitet, komplexitet och värme.
OLIKA OUDTYPER OCH DOFTKARAKTÄRER
Ställer man frågan hur oud (på arbiska oudh) egentligen doftar riskerar man att få ett komplicerat och utbroderat svar. Oud kan nämligen vara otroligt mycket och ha fantastiskt många ansikten beroende på hur gammalt trädet är, hur länge ouden lagrats, vilket område den kommer ifrån och på vilket sätt samt hur många gånger oljan extraherats.
En oud behöver inte vara bombastisk och överväldigande utan kan vara diskret men ändå med den där mustiga, myskartade bottnen som är typisk för just denna speciella råvara. Parfymer av den här karaktären är ofta bra insteg till oudens förlovade land. De är generellt träigt kryddiga, blommiga och närmast lite gröna i stilen - inte sällan finns där också ett visst mått av fräschör om de blandas med rätt noter.